Hoppa till huvudinnehåll

Stinsen brinner 1987

En katastrofmusikal

Stationen läggs ned, men den av entusiasm brinnande stinsen (Anders Eriksson) struntar i det och jobbar på som om ingenting har hänt. In på stationen kommer spekulanter som alla vill ta över lokalen: pingstpastorn, pizzabagarna, bankrånarna och hembygdsföreningens ordförande. Folk ligger i säckar, väskor är itusågade och en politiker ändrar sig. Och mitt i förvirringen står en samling passa­gerare och väntar på sitt tåg. 

Galenskaparna och After Shave tågar in på Lorensbergsteatern i oktober 1987 och succén är ett faktum. Kön ringlar­ långt upp mot Göta­platsen vid varje biljettsläpp. 

Efter 261 utsålda föreställningar har över 165 000 besökare sett stinsen brinna i Göteborg och katastrofmusikalen flyttas till Stockholm. Stinsen brinner är gruppernas största publiksuccé genom åren, och den dittills största svenska teatersuccén i Göteborg. 

Kuriosa

  • När Galenskaparna och After Shave skulle in med Stinsen brinner på Lorensbergsteatern i Göteborg var Teaterhistoriska museet inrymt på scenen, så en ny scen fick byggas framför järnridån och över de sju främsta bänkraderna i salongen. Scenen var lika bred som salongen, 17,5 meter.
  • En stor del av rekvisitan var autentiska saker från SJ, exempelvis stationsdörrar, bänkar, förvaringsskåp samt backspeglar och lyktor till det lok som i slutet av föreställningen körde in i salongen.
  • Med Stinsen brinner återinvigde Galenskaparna och After Shave Lorensbergsteatern, som sedan 1930-talet hade fungerat som biograf. Tidigare samma år, 1987, hade gänget haft världspremiär på långfilmen Leif i samma lokal.
  • En kväll i Stockholm brast Knut Agnreds blindtarm precis innan föreställningen skulle börja. Trots smärtorna lyckades han genomföra hela föreställningen, men sedan blev han sjukskriven och den norske artisten Jahn Teigen ryckte in som ersättare. Teigen intensivrepeterade in hela stycket söndag–tisdag och spelade sin första föreställning på tisdag kväll. Ett antal fusklappar var då dolda på väl valda platser i scenografin …
  • Stinsen brinner översattes till norska av Yngvar Numme. I fyr og flamme hade premiär 1991 i Tönsberg och spelades sedan också på Chat Noir i Oslo.
  • Hembygdsföreningens ordförande Torgny Assarsson (Per Fritzell) som debuterade i långfilmen Leif (1987) fick en större roll i Stinsen brinner. Han besökte stationen med sin cittraspelande hustru (Kerstin Granlund) och sjöng sången Min broder och jag och polisen.
  • Stinsen brinner tv-filmades, men man var inte nöjda med inspelningen och därför gjordes en långfilmsversion några år senare, Stinsen brinner ... filmen alltså (1991). TV-versionen gavs dock ut så småningom och finns nu på DVD.

Kända karaktärer

  • Torgny Assarsson (Per Fritzell)

Kända låtar

  • Pappa, jag vill ha en italienare
  • Bragdmamma

Urpremiär: 24 oktober 1987, Lorensbergsteatern, Göteborg
Stockholmspremiär: 20 januari 1990, Stora Teatern
Antal föreställningar: 432
Publik: 296 745
Längd: 140 min inkl paus
Medverkande: Knut Agnred, Anders Eriksson, Claes Eriksson, Per Fritzell, Kerstin Granlund, Peter Rangmar, Jan Rippe, (Jahn Teigen i stället för Knut Agnred, de sista tre veckorna i Stockholm)
Musiker: Charles Falk [arr], Jan Gunér, Lars Lim Moberg och Måns Abrahamsson
Manus och musik: Claes Eriksson
Regi: En som heter Okvin
Scenografi: Rolf Allan
Ljus: Michael Sevholt
Ljud: Mats Tidstrand
Kostym: Gunilla­ Henkler
Mask: Gunilla Brodén och Britt Björk Scen: Lars Åby Hermansen och Bo Bysse Rydbeck
Måleri: Birgit Ray
Rekvisita: RayRay Johansson
Produktionsbolag: Kulturtuben
Utgiven:
LP/MC/CD: Stinsen brinner
DVD: Stinsen brinner

Köp musiken på iTunes

Köp DVD