Rolf Allan Håkanson död

Göteborg 17 januari 2020

Vi är djupt ledsna över att meddela att vår högt uppskattade scenograf, kollega och vän Rolf Allan Håkanson har gått bort.

Rolf Allan Håkanson var konstnär, scenograf och grafisk formgivare. Han gjorde bl a alla affischer och scenografier till Galenskaparnas och After Shaves föreställningar och medverkade också i flera av gruppens TV-program.

Rolf Allan hittades död i hemmet.

Rolf Allan blev 69 år.

Den 22 augusti, på Rolf Allans 70-årsdag, kommer sjöurnsättning att ske utanför Valö i Göteborgs södra skärgård.

 

Rolf Allans sjösättning 

Tid: 22 augusti, klockan tjugo över fyra,

Plats: koordinater 57gr 33,1min N och 11gr 48,2 min E

Önskvärt är att man åker egen båt och tar med kamrater. Därför är det bra om vi får reda på vem som avser komma och som har båt, respektive vem som vill komma, men ej har plats på någon kamrats båt. 

Tacksam om ni anmäler er via länken  https://forms.gle/KedhGGhpSRF2Y9AB8
gärna snarast, men senast 19 augusti.

Om plats ej är ordnad, går det att ta färjan till Vrångö och bli upphämtad där.  Ytterligare information kommer senare till dem som anmält sig.

Vid otjänligt väder (regn o/el hård vind) flyttas ceremonin till annan tid och/eller plats. Meddelande om detta läggs på Kulturtubens hemsida 

senast kl 10 den 22 augusti.

Information om eventuell samling efteråt kommer publiceras senare.  Vid frågor går det givetvis bra att kontakta undertecknade.

Björn, Leif och Eva

 

 

 

Minnesord för Rolf Allan

Vår älskade vän, vår käre kollega Rolf Allan är inte med oss längre. Han gick hastigt bort nu i januari och lämnade oss alla i ett overkligt vakuum. I ett helt yrkesliv har han funnits med och övervakat våra mått och steg. Med sina affischer, med sina illustrationer, med sin scenografi, med sin grafiska design och inte minst med sina försynta små påpekanden från de mest oväntade infallsvinklar. Alltid vilande på en underfundig och eftertänksam grund. Med hela sitt väsen förmedlade han en vänlig, milt humanistisk och djupt mänsklig ton i allt han företog sig.

Han lyckades fånga det vi gjorde och det vi stod för i bilder, precis som vi ville uppfattas.
Efter ett helt slumpartat möte med min bror Anders kom han in i vårt samarbete redan i den första revyn Skruven är lös 1982. Han ritade a
ffischen, som också blev annonsen, en till synes enkel blyertsteckning föreställande ett porträtt av en man med en stor skruv i huvudet. Jag minns att jag tänkte varje gång jag såg annonsen i tidningen:
Jag är med i föreställningen med den finaste annonsen.
Den kunde, som sagt, förefalla enkel, men när jag ser på den idag har den fortfarande samma kraft, trots sin anspråkslöshet.
Sedan dess har han varit delägare i Kulturtuben, som inte bara är Galenskaparna och After Shave ́s produktionsbolag utan också driver Lorensbergsteatern.

Hans kärlek till vår teater och till vårt arbete tillsammans föreföll gränslös och han sparade ingen möda i alla de otaliga TV- teater- eller filmprojekt vi genomförde. Ända in i de allra minsta detaljerna fanns han och och såg till att känslan av äkthet och en liten dos absurd humor förmedlades. 2003 manifesterade han sitt arbete tillsammans med oss i ett imponerande bokverk som hette Scenbilder, där han omsorgsfullt redogjorde för alla projekt vi dittills genomfört, sett ur hans perspektiv som grafisk designer och scenograf. Boken blev förutom en vacker och udda historiebok också en sorts kärleksförklaring till vårt gemensamma arbete.

Han gjorde även minnesvärda inhopp framför kameran. På vinden och TV-doktorn är två återkommande inslag i En himla många program som han både skrev och medverkade i. Tillsammans med Peter Rangmar stod han bakom en mycket uppskattad och mäktig föreställning på Konserthuset, som hette Kanske Rödluvan med Göteborgs Symfoniker och ett stort antal gästartister.
Förutom hans engagemang i Kulturtuben odlade han också en mängd andra intressen med stor omsorgsfullhet.

Han var en sann resenär och gjorde ett stort antal resor till många spännande och avlägsna platser, som till exempel Svalbard och Antarktis och kunde, efter resan till Antarktis stolt konstatera att han varit i alla världsdelarna. Vid millennieskiftet såg han till att vara på den plats där han kunde gå först in i det nya millenniet och dessutom vara den siste att lämna det gamla.

Han hade en stor hängiven vänkrets och många var de sällskap och sammanslutningar han med stor entusiasm deltog i. SHT, Gamla hörsalspojkar, Haklappspojkarna för att nämna några.
Under många år anordnade han också tillsammans med några andra eldsjälar från sin tid på Chalmers, Öppna mästerskapen. Det var en sorts biltävling för öppna bilar, inte bara cabriolet utan även bil med sollucka kunde ibland få dispens. Själv hade Rolf Allan en Triumph TR 4 som han ömmade särskilt för och vårdade ömt. Tävlingen var en sorts kombination av manövreringsprov och frågesport och gick av stapeln en söndag i augusti varje år.

Han var en skicklig och hängiven akvarellmålare, med fyrar som favoritmotiv. 2011 samlade han ett urval av sina fyrakvareller i en bok Fyrar i akvarell - Möten med fyrar i all världens hörn, där han också skrev roliga och underfundiga kåserier som beledsagade målningarna.

En lågmäld försynt, men också enveten liten röst har tystnat. Vi är många som kommer att sakna den rösten. Men vi kommer att ha den levande i våra minnen så länge vi har några minnen kvar, för en människa som Rolf Allan glömmer man aldrig om man man har fått privelegiet att lära känna honom.

Claes Eriksson
Göteborg, februari 2020