Kanske Rödluvan
Våren 1996 samarbetar Kulturtuben med Göteborgs Konserthus i föreställningen Kanske Rödluvan – en sagolik men något krystad kväll med After Shave, Karin Glenmark, Siv Wennberg och Björn Skifs. Sångartisterna backas upp av Göteborgs Symfoniker, Göteborgs Symfoniska Kör och Den Ofattbara Orkestern, alltsammans under ledning av dirigenten Anders Eljas.
Musikerna är klädda i gröna ponchos och lustiga huvudbonader ur naturens rike, exempelvis flugsvampar, älghorn, blommor och påfågelfjädrar. Kören poppar upp som groddar ur en gräsmatta och Per Fritzell sjunger om alla skogens djur som finns i skogen. En musikalisk kompost av sällan lyssnat slag, alltså. Föreställningen får lysande recensioner. ”Det finns inte en svag punkt på tre timmars föreställning”, skriver GT.
Peter Rangmar och Galenskaparnas och After Shaves ständige scenograf, Rolf Allan, står för manus och regi.
Kuriosa
I samband med att melodin Whirly Bird framfördes åkte tv-programledaren Erik Bergsten in på en av talarstolarna från Grisen i säcken, iklädd originalrocken och -hatten från tv:s långkörare Tekniskt magasin och berättade minnen från dessa program.
Finalen var en kombination av Triumfmarchen ur Aida och Astrid Lindgrens Idas sommarvisa, alltså Aidas sommarvisa.
Som ett absurt avbrott kom Lennart Flottis Englund in som fluortant och alla solister fick skölja.
